Lindas Pianolog

Musikmuseet ingår i Statens musiksamlingar tillsammans med Statens musikbibliotek och Svenskt Visarkiv. Men alla instrument som ingår i samlingarna kan ju inte ställas ut utan förvaras någonstans. Detta någonstans har jag fått förmånen att besöka. Vad ska man kalla det?

Flygelmecka, pianoparadis, instrumentallé? Känslorna går åt lite olika håll när jag kliver in i detta lager för Statens Museitjänst en bit utanför Stockholm.

Så många musikinstrument på en och samma gång, bara det är mäktigt. Så många pianon och flyglar och cembali och klavikord. Alla har de en egen historia och många berömdheter har med all säkerhet spelat på en del av instrumenten. Här finns flera lager av kulturhistoria att skala av. Många instrument är nu inte spelbara utan en skepnad av det som förr var.

Jag kan gå omkring och fantisera lite.. där står pianoharpan som en gång fanns på Stockholms Operan. När det inte fanns någon harpist att tillgå, ställde man fram detta instrument istället. Det är en harpa med tangenter framtill som på ett piano. Det sitter någon sorts mekanik i som plockar på strängen likt en harpist.

Och därborta ett högt kabinett-piano från början av 1800-talet, nästan 3 meter högt. Det var innan man kom på att lägga strängarna i kors, så blev det otroligt långa instrument. Hurdana våningar måste man inte haft för att få in ett nästan tre meter högt piano? Och hur såg det egentligen ut när fyra, fem gubbar kånkade upp åbäket för ett par trappor? Drack de ett glas kall flädersaft efteråt, eller tog de sig en hutt? Hur nådde pianostämmaren upp till stämskruvarna? Hade han en stege, eller en assistent?

Mycket av detta får jag nog aldrig veta hur det egentligen gick till. Men det finns mycket som instrumenten visar oss. Hans-Erik Svensson som arbetar på Musikmuseet mäter upp instrument noggrant och visar att man kan se tex hur ett instrument var tänkt att stämmas, man kan se detaljer som talar om hur och när instrumentet var byggt, och till och med av vem genom att bara se hantverket. Vissa instrument är kända och väl dokumenterade och vissa vet man mindre om eller ingenting alls.

Sverige har haft en väldigt rik instrumentbyggartradition men museets samlingar inkluderar även utländska instrument såsom tex en Nanette Streicher-flygeln med nedåtslående mekanik och en liten ljuvlig fransk Pleyel-flygel och mycket annat. Ett av mina favoritinstrument är Ioannis Gorman Cembalo från 1736. Den är nästan skrikande röd utanpå med målningar av hästar och ryttare, och vackert dekorerad på insidan. Och den är spelbar! Det kommer ut så otroligt mycket ljud fastän instrumentkroppen är knappt en meter lång. Kanske kan man ta den med sig under armen hem?

Det fanns ett syfte för mitt besök, det var meningen att jag skulle kolla på Per Rosenwall flyglar som museet har åtta stycken av. Per Rosenwall var en svensk instrumentmakare bördig från skåne och till hösten kommer jag själv ha en flygel av honom stående i mitt hem. Så därför ville jag titta på flyglarna för att bilda mig en uppfattning om instrumenten. Har de någon gemensam faktor? Är det samma typ av mekanik i alla? Hurdana ser hammarna ut? Låter de likadant? Kan man överhuvudtaget spela på dem? Finns det möjlighet att renovera ett såpass gammalt instrument eller fördärvar man det då?

Det finns många frågor att ställa om hur man ska betrakta gamla instrument. Jag vill gärna kunna spela lite, och känna av en annans tids atmosfär, men inte fördärva instrumentet på något sätt vilket kan vara svårt att undvika om man börjar riva i dom och renovera. Det gäller att hitta en balans och veta vad man kan göra och inte.

Om mekaniken inte är trasig eller förstörd kan det vara ett ganska enkelt och oskadligt ingrepp att bara justera och rengöra. Att sen spela på en gammal mekanik kan vara mycket upplysande. Ofta är den byggd för att vara grundare i speldjupet än vad vi är vana vid idag. Och det är dessutom mycket mindre friktion mellan mekanikdelarnas leder på grund av konstruktionen. Då går det ofta att spela väldigt rappt och snabbt på ett sätt som det är omöjligt att göra på en modern flygelmekanik som är konstruerad enligt andra regler. Man får nya perspektiv på musiken. Det gillar jag!

Här följer lite mera bilder att titta på. Klicka på en av bilderna för att se den i större format.

Tags: Klavikord, Musikmuseet, Pleyel, Streicher